tisdag 30 oktober 2012

Stickad halsvärmare? Nej tack, sa lille H!

För några veckor sedan när hösten kom smygande började jag sticka på en halsvärmare till H. Jag tog det garn som rekommenderades i mönstret utan att tänka mig för... Jag hade glömt bort att H (liksom många andra barn) är extra känslig för stickat. Särskilt nu när han kan uttrycka sig så bra... Han grimaserar långt innan han hunnit känna efter och säger: Den ticks mamma, ticks!

Denna första har jag inte ens en bild på, den trasades upp med en gång. Jag letade upp ett annat garn i gömmorna, resterna efter den här koftan, en blandning av merinoull och silke. Ett ljuvligt garn som inte sticks det minsta!
Men det var svårt att övertyga sonen om att det nya garnet var så mycket skönare. Han ställde upp (nätt och jämnt!) med att prova den, men har sedan dess vägrat använda den... Den ticks. Punkt slut.

Såhär ser den ut


Jag fick helt enkelt tänka om och satte mig några dagar senare vid symaskinen. Det blev en sorts scarf med insida i fleece. Jag utgick från en klassisk halsvärmare i fleece som är "stängd" som en tub, men valde att ha denna öppningsbar med tryckknappar. Då blev det också snyggare att smala av den bak i nacken. Denna accepteras fullt ut och har använts nästan dagligen. Puh!




Den stickade halsvärmaren bortskänkes! Hojta om du är intresserad. Passar barn i 1-3 år skulle jag tro. Den sticks faktiskt inte alls... (om ni frågar mig alltså!)

1 kommentar:

  1. Halsvärmaren är jättefin! Om jag trodde att Ruben skulle acceptera den skulle jag gärna ta emot den, men jag tror tyvärr att han blir svår att övertyga. Den i tyg såg mjuk och skön ut!

    Kram

    SvaraRadera